En hundpromenad.

Hösten är nog den allra härligaste årstiden att gå långa promenader. Luften är frisk och lite kylig, men ändå inte kall. Ibland är himlen härligt regngrå, ibland tittar solen fram. Träden har ännu inte fått sin vackraste färg, men det börjar gulna på sina ställen.

Att vara ute och gå är mycket roligare när man har sällskap, tycker jag. Däremot behöver det inte vara mänskligt sällskap. Att prata och tjattra kan jag göra en annan gång. Jag vill hellre ha fyrfota sällskap, i form av våra två hundar. Det är så härligt att gå tyst, men ändå inte ensam. Man kan låta tankarna flyga iväg, och nu då får man en blöt nos på handen.

I skogen kan vi gå hur länge som helst. Nu behöver hundar inte längre gå i koppel i skog och mark, men de ska självklart stå under sådan lydnad att de inte stör andra människor eller djur. Idag gick vi 8 km längs ett motionsspår i skogen. Det var tidig morgon och allt var så tyst och stilla. Det är verkligen som terapi för mig, och hundarna älskar det också.

Vi hade tur och hittade lite kantareller att ta med hem och äta stekta på en smörgås!

kantarell

This entry was posted on September 5, 2013 at 12:41 pm and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

Leave a Reply