March 27, 2015

Fantasi i det ovanliga

Det finns produkter på marknaden som inte direkt lämnar mycket åt fantasin. De ser ut som de gör, rakt upp och ner och du som kund har inte så stora möjligheter att påverka hur de ser ut. Det kan tyckas tråkigt en del gånger, men ibland så är det nödvändigt att produkterna ser ut på ett visst sätt för att funktionen ska finnas där. Dock finns det de produkter som verkligen kan överraska, och ofta har det att göra med producenter som vågar tänka utanför boxen och testa på nya vägar. En sådan produkt är bland annat garageporten, vilket jag fick lära mig när jag skulle hjälpa min mamma och pappa med att bestämma vilken garageport de skulle byta till.

Ni kan tänka er hur tråkig jag tyckte att uppgiften var till en början. Att få frågan om man kunde hjälpa med att välja ut garageport är väl inte direkt något jag bli superexalterad av, jag är en ganska konstnärlig själ och att välja bland garageportar kunde ju definitivt inte vara något som skulle kunna kittla min kreativa nerv. Men ack så fel jag hade och ack så glad jag är över att jag ändå beslutade mig för att hjälpa till.

Det är visserligen så att det finns sina begränsningar för hur mycket man kan påverka utseendet på en garageport, men om man tittar på garageportar från Sandögruppen så är det tydligt att de har gjort allt i sin makt för att vi som kunder ska kunna forma våra alldeles egna, personliga, garageportar. Ingen annanstans hittade vi den här breda möjligheten, där man kunde få bestämma bland annat, färg, mönster och om man ville ha fönster eller inte. Vi satt länge och väl innan vi kom fram till en bra lösning, men jag trodde aldrig att det kunde vara så roligt att köpa en garageport!

February 27, 2015

Inspiration

Om man har slut på inspiration när det gäller att lära hundarna nya trix så är det bara att titta på Youtube. Det finns massor av duktiga hundar där som gör häftiga trix, som till exempel den här söta hunden som är en australian sheperd. Den rasen har alltid legat mig lite extra varmt om hjärtat.

January 29, 2015

Nu måste bilen in på verkstaden

Jag skulle precis backa ut från gården igår när jag märkte att bilen var väldigt tungstyrd. Tydligen har styrservon slutat fungera, så nu blir det en tripp till verkstaden. Jag har läst lite på nätet om vilka orsaker det kan tänkas ha, och det behöver tydligen inte innebära katastrof, så förhoppningsvis är det något hyfsat enkelt som är problemet och som inte kostar så mycket att åtgärda, men det kan ju också hända att det är något mer komplicerat och då kommer det förmodligen att kosta en slant.

Det är aldrig roligt att behöva lägga pengar på bilreparationer, men tyvärr är det ju inget som man kan styra över. Går bilen sönder så går den sönder, och vill man kunna köra med den så måste den lagas. Man kan förstås se till att man behandlar sin bil väl så att risken att den går sönder minskar, som till exempel att man alltid ser till att utföra den service och det underhåll som behövs och att man alltid anlitar en auktoriserad verkstad så att man kan vara säker på att bilen tas om hand av proffs som använder sig av originaldelar, rätt verktyg och så vidare, men man kan alltid ha otur och ibland spelar det ingen roll hur snäll man har varit mot sin bil.

Jag lämnar alltid in min bil hos Mechanum eftersom det enligt mig är en pålitlig verkstad som alltid gör det de ska och gör det ordentligt. Innan jag hittade Mechanum så hände det ibland att jag fick tillbaka en bil som sades vara reparerad men där själva felet ändå visade sig finnas kvar. Då hade jag alltså redan betalat en dyr nota för att de hade utfört något som inte hade åtgärdat felet, och man började fundera på om de hittade på saker för att få lite extra betalt… Men sedan jag började som kund hos Mechanum så har jag inte haft några sådana problem, och därför är det de som kommer att få titta på min styrservo!

January 29, 2015

En bra låt!

Måste bara dela med mig av den här låten som jag tycker är så bra. Och den lilla tjejen som dansar i musikvideon är ju så himla duktig! Artisten heter Sia och låten heter Chandelier.

November 20, 2014

Blir så arg!

För några dagar sedan var jag ute och gick med hundarna på eftermiddagen. Det hade redan blivit mörkt och marken var full av höstlöv. Jag såg med andra ord inte riktigt var vi satte fötterna. Helt plötsligt hör jag hur Hugo skriker till och sedan börjar han halta. När jag tittade på hans tass satt det en vass glasbit fast i trampdynan. Jag blir så arg! Jag förstår inte varför man ska kasta skräp i naturen, och speciellt inte sådant som andra kan göra sig illa på. Vissa tycker att det är roligt att kasta glasflaskor så att de går sönder, och jag hoppas innerligt att de själva kliver i glas någon gång… Karma, ni vet. Så kanske de kan tänka till lite nästa gång.

Hugo fick åka till veterinären och sy lite i tassen. Nu får han gå med strumpa och plastpåse på foten när vi går ut så att såret inte ska bli blött och smutsigt. Fast det är bara korta rastningar, längre promenader får han ta när tassen har läkt. Det var väl lite tur i oturen att det hände nu på hösten ändå, för det hade varit mycket tråkigare om det hände på sommaren och vi hade fått lov att ta en paus i agilityträningen. Men ändå, det är väldigt irriterande och jag tycker synd om Hugo!

October 9, 2014

Förkylningstider

Höst betyder förkylningstider. Det märks inte minst på dotterns skola där någon är hemma och är sjuk så gott som varje dag. Vi har dock klarat oss hittills *peppar peppar*. Vi ser till att äta mycket vitaminer och är noga med att tvätta händer och sådant. Fast egentligen tror jag inte att det spelar så stor roll vad man gör, men man kan ju försöka i alla fall. Även på mitt jobb är det några som varit hemma, så jag väntar väl egentligen bara på att det ska vara min tur snart.höst

Idag är det verkligen en sådan där typisk höstdag när regnet öser ner och himlen är grå. Jag gillar faktiskt sådana dagar. Det är så mysigt att sitta inne och höra regnet smattra mot rutorna. Och så länge man har rätt kläder är det faktiskt ganska mysigt att vara ute också, I alla fall en stund. Luften blir så härligt frisk av ett höstregn!

September 8, 2014

Nu är det snart höst

Det börjar bli kallare nu, men frågar ni mig så tycker jag bara att det är skönt. Den här värmeböljan som vi hade under sommaren var stundtals riktigt jobbig, och även om jag älskar sommar och värme så tycker jag att det är riktigt skönt nu när det börjar bli svalare och man kan andas frisk luft igen. Just luften är verkligen något av det bästa med hösten, för den är så frisk och krispig! Jag älskar verkligen att vara ute på höstens fina dagar, och när det regnar kan man mysa ner sig i soffan utan att ha dåligt samvete.

Man brukar ju säga att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder, och man brukar också säga att som hundägare måste man ut i ur och skur, men det stämmer inte riktigt tycker jag. Visst måste man ut och rasta hundarna, men när det regnar vill varken jag eller hundarna göra några längre vändor ute. Visst är vi ute i regnkläder och regntäcke ibland, men helst ligger vi inne och myser när regnet smattrar mot rutorna. Utomhusaktiviteterna spar vi till en finare dag!

Nu längtar jag tills löven sprakar av gult och rött, om man nu får säga så. Enligt vissa tar livet slut när sommaren tar slut, men jag uppskattar alla våra fyra årstider. Så det så!

July 11, 2014

Häftiga trick!

Det finns nästan inga gränser för vad man kan lära en hund. När jag känner att jag har låst mig i träningen på något vis eller när jag helt enkelt är uttråkad med det jag och hunden håller på att träna för tillfället brukar jag lära in ett roligt partytrick. Det är också en bra aktivering för regniga dagar eller när man till exempel är sjuk och inte kan ta sig ut på promenader och annan träning.

Jag måste bara påpeka att jag inte tycker att man ska aktivera sin hund jämt och ständigt. De måste kunna vara passiva ett tag och tolerera några tråkiga dagar då det inte händer något, som till exempel när man är sjuk eller om hunden själv blir skadad på något vis så att den måste hållas i stillhet. Anledningen till att jag tar upp det här är att det där med aktivering är lite känsligt för vissa. Man ska helt enkelt aktivera sin hund efter ras och behov och med måtta. Och vad menar jag då med det?

Jo, olika raser har ju olika aktiveringsbehov. Vissa behöver arbeta mycket för att må bra och andra nöjer sig med mindre eller knappt något alls (fast alla hundar mår ju bra av att göra saker, det är skillnad på att tycka om och att kräva). Dessutom är olika raser avlade för olika saker. Även om man kan göra det mesta med de flesta raser (finns självklart undantag, som ex. jakt och vallning) så kan det ju finnas saker som hundarna tycker bättre om. En retriever vill till exempel väldigt gärna apportera, det sitter i generna.

Dessutom bör (eller ska!) man aktivera en hund med det den är avlad för om man har skaffat en utpräglad jakt- eller vallhund exempelvis. Man ska aktivera sin hund så mycket som den behöver, men även en arbetsmyra behöver kunna ta det lugnt. Aktiverar man för lite kan man få en problemhund som tar på sig egna uppgifter i brist på arbete, sådana som sällan uppskattas av människan. Aktiverar man för mycket kan man få en stressad hund som inte kan slappna av och därmed kräver att alltid få arbeta.

Jag är alltså helt för passivitetsträning, men jag har ofta ganska tråkigt när jag är sjuk och både jag och jyckarna tycker att det är roligt att syssla med lite enklare hundträning inne då. Häromdagen hade jag tråkigt och passade på att lära Hugo att nicka när jag ställer frågan “gillar du katter?”. Om man inte har någon inspiration på trick finns det också massor att se på nätet. Här kommer till exempel en liten film med roliga trick som man kan lära sin hund!

June 2, 2014

Rallylydnad

Jag älskar agility och skulle inte kunna tänka mig ett hundliv utan det (så länge hunden klarar av det och tycker att det är roligt förstås), men jag har också på senare tid upptäckt en annan hundsport som jag blivit mer och mer sugen på, och det är rallylydnad. Rallylydnad är väldigt kravlöst, och även om jag tycker att all träning på ett sätt ska vara kravlös så blir det ibland så att man i agilityn fokuserar lite mer på att det ska gå bra på tävling än att det ska vara roligt. Nu är det här inget stort problem för mig, men om man är aktiv och tävlar inom agility så måste ju alla moment sitta om man ska ha en chans att göra bra ifrån sig, och om man då har problem med till exempel kontaktfälten så blir det ju en massa träning på det som kanske inte alltid är så rolig. Lite svårt att förklara.

När det gäller rallylydnaden är det inte så att man måste lära hunden allt till punkt och pricka. Visst ska den kunna momenten, men man får prata med hunden, berömma den, peka och visa med händerna och sådant. Det får man visserligen göra i agility också, men där går det ju lite för snabbt för att man ska kunna peka. Där måste hunden själv veta vad den ska göra, och människan finns bara där för att berätta i vilken ordning den ska ta banan. I vanlig tävlingslydnad får man inte prata med hunden under momenten annat än de kommandon man får ge, men i rallylydnad får man alltså både prata och visa. Det man inte får göra är belöna, dvs med godis eller leksak, men det går ju att belöna (berömma) med rösten också, och det kommer man långt på.

Rallylydnad går ut på att man ska gå med hunden genom en bana (lite likt agility på det viset) och där ska man följa skyltar som berättar vad man ska göra. Det kan till exempel vara sväng höger, helt om, gå slalom mellan koner, spring, gå långsamt, sätt hunden och gå runt den och sådana saker. Momenten är ganska roliga och skiljer sig lite mot vad man är van vid om man tränar lydnad, men har man tränat lydnad innan har man väldigt mycket gratis och nybörjarklassen kan man klara utan problem. Senare kommer bland annat fotgående på höger sida vilket kan vara väldigt svårt för de som har nött tävlingslydnadens fotgående på vänster sida.

Jag tror att det svåraste för mig skulle vara att lära mig alla skyltar. Att komma ihåg vad allt betyder och att få hjärnan att koppla det i en situation där man går en bana med massor av skyltar verkar inte vara det lättaste, och dessutom har jag lite svårt för höger och vänster så jag skulle säkerligen gå fel… Men det vore väldigt roligt att prova! Jag tror jag ska se om det finns någon kurs eller något träningsgäng på klubben som man kan få vara med så att man får testa hur det är. Det går ju att göra sina egna skyltar också, men det är roligare att träna med andra och jag tror nog att jag behöver någon som förklarar lite för mig också!

kon

May 7, 2014

Äntligen agilityträning!

Nu är det torrt på marken och agilityträningen på klubben har äntligen kört igång! Jag och Hugo tränar på klubben en gång i veckan. Vi har gått kurser i agility förut men nu tränar vi med ett träningsgäng som så att säga bara är privat träning. Vi hyr agilityplanen tillsammans för att vi ska vara säkra på att den ska vara ledig. På träningarna turas vi om att köra lopp, agera domare och vara publik. Vi hjälper varandra och kommer med tips och råd när någon har problem med något, och självklart ger vi också varandra en massa beröm när det går bra. Vi är helt enkelt ett härligt gäng som älskar agility och våra hundar och som har väldigt roligt när vi tränar tillsammans.

Man får ut väldigt mycket av att träna i grupp tycker jag, för när man är ensam är det svårt att se vilka fel man gör. Det är ungefär som att filma sig själv. Man tror kanske att man gör rätt, men när man sedan tittar på filmen så ser man att man egentligen gör saker där man försvårar för hunden genom att till exempel stå i vägen eller visa i fel riktning eller så. Agility handlar ju om att underlätta för hunden så mycket som möjligt. Som förare ska man helst bara vara så osynlig som möjlig. Att man måste springa med på banan är ju för att det är svårt att visa och berätta för hunden hur den ska göra annars, men om man kan ska man hålla sig i bakgrunden.

Hunden gör ju bara det vi ber den om och det vi har lärt den, så sporten kräver väldigt mycket av föraren. Det är en otrolig skillnad när man hittar ett sätt som fungerar, och man måste tänka på alla små detaljer som att inte snurra runt onödigt mycket och att hålla kroppen i den riktning som hunden ska för att den naturligt ska se vart den är på väg. Det ger faktiskt väldigt mycket att gå banan utan hund, för då kan man i lugn och ro fundera över svängar, tecken och hur man på bästa sätt tar sig från A till B utan missa hinder, ta dem från håll eller göra några andra fel. Ibland lyckas man och ibland inte, men det är himla kul och det är det som är det viktiga!